ampozi

Min barndom. Jag flyttade till märsta när jag var 2 år, innan föddes och bodde jag i Luleå Den var bra, ska inte klaga alltså. Finns vissa saker som är väldigt privat och jag tänker verkligen inte hänga ut någon i bloggen, speciellt ingen i min familj. Jag+familj reste väldigt mycket utomlands, minst 2 gånger/år självklart så älskade jag det. Har mest varit pappas flicka då han alltid har funnits där för mig, självklart har mamma också det men har endå varit pappas lilla flicka haha. Jag började i skolan när jag var 7 och det gick jättebra till årskurs 6-7, skolade hela hela hela tiden och soc och bup vart inblandade, fick även gå till beroendemottagningen flera gånger men det är ju en annan historia. Bestämde mig iallafall för att börja sköta mig efter årskurs 8 och därför gick jag om 8an. När jag skulle börja 9an så slutade jag, jag orkade inte engagera mig i något som jag inte ens tyckte om. Jag kände att jag inte lärde mig något i skolan, det kom in genom ena örat och gick ut genom andra och plus att jag var borta 95% av skoltiden så jag tyckte att det var lika bra att jag slutar. Varför gå i skolan om man inte ens lär sig något? bara för att? nej så funkar inte jag.

När jag var 12-16 år så var jag så kaxig att jag inte ens vill tänka på det. Jag ångrar inget för det var nog den bästa tiden jag har haft i mitt liv, jag brydde mig inte om något, det var jag och mina vänner som ägde världen och vi var så fria! men det är skönt att faktist ha kommit bort från det där, även fast det var roligt så sårade jag så många i min familj och släkt och det är det enda jag ångrar.

Vet inte vad jag ska skriva mer så jag stoppar här.